my room
För det är såhär det ser ut. Det är här jag sover, äter, gråter, skrattar, sparkar, skriker, slår, har ångest. Fyra vita väggar har jag dagligen runt mig, den ena väggen är ju iallafall fin. För se, så många omtänksamma kort, choklader, mjukisdjur och blommor jag fått. Utan det och er, ni som kommer hit, så skulle jag inte vara levande idag och efter alla dessa månader på sjukhus. Vänner betyder så mycket även om man inte alltid orka visa det när man mår skit. Men hur dåligt man än mår så är det alltid familj & vänner som håller mej vid liv. Att lämna dom skulle ju vara som att lämna en massa fina människor med hjärtan av guld.
Åå det blir så mycket trevligare med personliga bilder på väggarna!
sv: Tack! x
Åh vad jag önskar att du mår bättre och att du kan leva ett vanligt liv! Håller tummarna för dig!
du har iallafall gjort det fint där du bor! Snart får du komma hem igen, kämpa bara och stå emot alla vassa saker. <3
du är så stark!
Ja det är väldigt speciellt att leva på sjukhus, man lever fast ändå inte.
Men blicka framåt, jag hoppas verkligen du kan få må bra snart för det är du värd!
Sv: ja fy fan för LPT, fast det är ju bra att det finns! Du är så stark på alla sätt! Att va på LPT i 7 månader är ingen barnlek, jag har haft det 1 månad och är på bristningsgränsen.
Hoppas din anmälan går bra!! Jag har gjort en jag med som ska skickas imorn...
Tänk att vi som har LPT ska behöva ta tag i saker som att strida för att behandlas med respekt och som människa när dom ska hjälpa oss egentligen!
Fina du<3
Kram
