Idag borde jag ge mig en klapp på huvudet så det gör jag "klapp klapp", så mycket jag hunnit med idag. Inatt låg jag vaken och kunde inte sova. Och jag känner mej som en utomjording på denna plats. Egentligen har jag ingen lust men nu lyssnar jag inte på det, för imorn börjar resan mot AFRIKA! Igen. Är irriterad över småsaker, vissa större saker och vissa människor. Men är också otrolligt tacksam för tre fina äldre klokare än mig som håller mej i handen när jag staplar framåt, oså har jag ju mina vänner såklart ♥

 

Idag har jag fått massor kramar, hela veckan har jag fått massor kramar! "Hejdå kramar", vilket är det värsta jag egentligen vet. Men samtidigt ser jag min syster på Arlanda gråtandes av lyckotårar och kramar om mig och vinkar till mig när jag går igenom säkerhetskontrollen. Sånt gör mig lycklig- att göra andra lyckliga! Så förhoppningsvis orkar mina få antal kilon av denna hetta i Tanzania och jag kan ha tre bra månader med både safari, volontärjobb och Zanzibar. Men jag har lärt mej att jag tar inget i förväg. Jag bara önskar för jag redan fått fina julklappar! Mer än en månad förtidigt men ändå. 

 

Satsar stort och drar till "pole pole" land, njuter och kämpar för glädjen hos barnen, vilket det inte behövs mycket kämpande för. Jag önskar det blir som det ska den här gången, att allt håller, att jag håller. 

 

Framförallt vi ses i Afrika, landet utan varmt vatten, dusch med en hink över huvudet och söta små barn som tjoar på än! Jag hoppas ni är med mej, om jag nu lyckas hitta internet, sånt vet man aldrig där. Helt plötsligt tar både vattnet och strömmen slut, alltså är internet ganska efterlyst. Säger sådär "vi hörs när vi hörs" om så en vecka eller tre månader.