Ett telefonsamtal och 60 minuter senare var jag 5 kg lättare. Vissa människor är så fina och betydelsefulla. 

19 årig tjej från en liten håla i Sverige. Älskar sommar, värme, resor, fina människor och att fotografera. I 5 år har jag levt till och från på sjukhus och in och ut på olika kliniker, bara för jag varit allt för underviktig och/eller sätt livet svart. Anorexi och deppression kallas det nog. 

 

Idag är jag inte den tjejen att jag önskade att jag var men jag är påväg mot något som kallas livet. Visserligen sitter jag inlåst på psyk sen 4 månader tillbaka med ett LPT som nu också blivit förlängt i 6 månader men det är inget som kan stoppa mej från att kämpa mot livet även om motgångarna är många. 

 

Men om jag överlevde hösten 2012 så finns det inget som kan ta död på mej (jo, en till överdos skulle få min lever att dö= jag dör). Men hey, jag har gjort mitt i pillrenas värld nu, gör jag det igen dör jag. Jag vill inte dö egentligen. 5 intoxer under 3 månader varav 2 gånger minuter från att dö eller behöva genomgå en levertransplantation är en erfarenhet i sig men jag vill inte uppleva mer IVA besök, medvetslöshet, droppåsar, kateter, syrgas, spyor, kontakt med Huddinge om levertransplantation eller alla dessa stick i armarna. 

 

Men ett (fast det brukar sluta i flera) stick i armen får jag redan imorgon, men vad gör det? JAG LEVER. Vilket är helt jävla otroligt enligt min läkare, "du är bra på att överleva". TACKGODEGUD för det.