Fick frågan om jag kunde berätta vad jag varit med om för kränkande och konstiga saker inom psykvården och ja, absolut det kan jag. Grejen är nog bara den att jag kommer inte ihåg allt då jag inte minns vissa perioder då jag mått så dåligt.
Det handlar inte bara om läkare som behandlat mig dumt utan också om sjuksköterskor och skötare. Vissa har verkligen inte inom vården att göra, dom borde inte ens jobba med människor. Tror någon som själv mått dåligt men inte har någon utbildning skulle göra ett mycket bättre jobb än dom.
Men det är så många läkare som bara kört över mig, som struntat i att jag legat helt uttorkad, som struntat i mina ord och sagt att så är det bara inte. Har ingen rakt exempel på någon läkare men det finns ett antal jag varit i konflikt med under den här tiden jag varit inlagd. Tur att jag har min läkare som jag tycker är bra och som jag kommit mycket närmre.
Sjuksköterskor och skötare har jag dock ett antal exempel på om hur de behandlat mig. Skötare som gör någon min och säger att jag kan ta hand om mina spyor själv när jag ligger i sängen och inte kan resa mig upp. Skötare som sitter och sover när de sitter vak, eller sitter och knapprar på sin mobiltelefon på IVA (man får inte ens ha mobilen igång där). Jag får så mycket konstiga kommentarer varje dag och känner mej mer eller mindre som ett stort skämt. Men man är inte här för att det är skoj, man har inte LPT för att det är skoj. Det borde vem som helst fatta men tydligen inte. Sjuksköterskor som ljugit mig rakt upp i ansiktet. Falska journaler jag fått läsa. Hemskt hur mycket det står i dom som inte ens stämmer.
Kan ta ett exempel som hände igår. Jag ska ha min nattmedicin vid ca 21. Så ber personalen ringa efter sköterskan men jag väntar och väntar och hon kommer inte, vid 21.40 dyker hon upp vilket är alldeles försent då det tar ca 2 h innan min medicn gör nån verkan. Säger till henne att det vore bra om hon kommer lite tidigare så jag kommer upp på vardagarna iallafall och till svar får jag ett skrik(!!) att nej så går det inte till, ifrågasätter henne varför alla andra kan komma den tiden men inte hon, då frågar hon vilka andra. Hallå vet inte människan att hon har arbetskamrater? Då påstår hon att så är det inte alls och sen börjar hon dra och slita i mig för att få ut mig ur rummet men lyckas inte så hon ber om hjälp av annan personal som säger "det där får du klara själv" och jag går iväg med en personal för att lugna mig och vråla ur mig min ilska. Då säger den skötaren jag sitter med att h*n hämtar min medicin men nej, då får han inte det. Utan kärringjäveln tigger ännu mer bråk. Tar emot min medicin och får höra hur knäpp jag är, då slänger jag vattenkannan full med vatten över henne och går därifrån. Hur svårt är det inte att ta åt sig av kritiken bara? Säga "att va bra då vet jag när du vill ha din medicin". Inte första gången något sånt här händer med samma sköterska heller.
Personalen (inte alla) har verkligen svårt att ta emot kritik här, de kan inte ens lyssna på patienternas ord. Det är som bara för man sitter på en psykavdelning är man helt knäpp i huvudet och har inget vettigt att komma med. Lär er av era misstag istället och våga erkänna att ni gjort fel. Jag kan erkänna att jag säger dumma saker och gör dumma saker, har inte svårt att stå för vad jag gjort men uppenbarligen har de flesta i personalen det. Ni har valt att jobba med det här och då borde ni väl vilja hjälpa folk? Vad har ni annars här att göra?
Psykvården är verkligen ett stort skämt, inlåst och förvarad är vad du blir. Jag är dock glad för att jag har ett fåtal personer som jag kan lita på ändå och som hjälper mig framåt.
