valet är ditt, lev eller inte

Jag tycker inte ens det är sorligt längre, dessa människor som åker in och ut på psyk hela livet.
Dom satt här när dom var 18 och sitter ännu här och är i 50 års åldern. 
För det är upp till dom, det finns inget som hindrar dom mer än vad det skulle hindra någon annan att bli frisk.
Allt handlar om dej själv, om hur du tar emot hjälpen och om hur du börjar våga leva sakta men säkert, om hur du tar dej an hinder påvägen och ändå kommer vidare. För det går att bli frisk, det gör det. Om du vill. 
 
Hur orkar folk sitta och jämnföra mediciner, vem som varit med om värst saker, vem som varit närmast döden, vem som helt enkelt varit sjukast. Det berättar folk om med stolthet i rösten. Jag kan inte låta bli att skratta inombords över hur sjukt det är, medans endel av mig skulle vilja banka in i varenda skalle hur jävla mycket mer det är värt att LEVA, en annan del av mig blir förbannad och skulle kunna ge en riktigt elak kommentar tillbaka. Men jag lyckas hålla käft och hålla mej- för ni är bara så sjuka, ni kommer aldrig må bra, ni kommer alltid vara där ni är eftersom ni inte gör något åt det. Jag tycker inte synd om er, för det är precis vad ni vill att man ska göra. Man ska se er, tycka synd om er och lida med er.
 
Ett tips till er är istället att börja ta steg mot livet om ni vill hinna med att leva. Och var stolta över dom steg ni tar. Istället för att vara stolta över era självmordsförsök eller sjukdomar. 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Håller verkligen med dig i detta, du är så klok, fina tjejen! <3

2013-01-22 @ 23:12:52
Postat av: Anonym

det finns människor som har psykiska utvecklingsstörningar eller allvarliga personlighetsstörningar som aldrig blir friska, eftersom de är neurotiska dvs att de fötts med dessa problem och att de aldrig kommer försvinna. alla kan inte bli friska, och det handlar inte alltid om vilken inställning man har. om man har schizotyp personlighetsstörning är man schizofren hela livet. det går aldrig över. dra inte alla interner på psyket över en kam.

Svar: Jag har själv en personlighetsstörning men tror ändå det går att bli frisk, säger bara vad jag tycker och av mina erfarenheter. Diagnoser hit och diagnoser dit, varenda än har ju diagnoser i dagens samhälle isf men jag tror ändå det handlar om vilja. Iaf om hur man vill leva livet. Om du inte har en personlighetsstörning är det svårt att säga att det inte går att bli fri iaf, du måste varit med om de själv.
ordtrassel.blogg.se

2013-01-23 @ 20:06:52
Postat av: Anonym

jag har också en personlighetsstörning, och hela min släkt på min ena förälders sida har svårare psykiska problem. så jag har i högsta grad varit med om det själv. jag lever i det nu. även om jag säkerligen kommer att må bättre någon gång så vet jag att jag aldrig kommer att må helt bra då jag verkligen har mått dåligt hela mitt liv.

däremot är det nog hälsosamt att inte stirra sig blind på diagnoser då man nog kan göra sig sjukare än vad man är. men jag gillar inte den inställningen att om man är sjuk hela livet får man skylla sig själv för att man inte försöker. när jag låg inne på psyket träffade jag många människor med svårare tvångssyndrom och bipolär sjukdom som hade haft dessa problem så länge de kunde minnas. några av dem hade gift sig och bildat familj. vissa hade även barnbarn. trots det gick de på tunga mediciner och blev inlagda från och till. det var mycket i livet de hade missat på grund av sin sjukdom. de kämpar varje dag, men trots det mår de riktigt jävla dåligt. personlighetsstörningar går inte över, även om livet inte ständigt behöver vara botten bara för att man har en

2013-01-24 @ 20:43:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0