vart?vem?när?hur?

Jag känner mig så vilsen. Världen är så stor och jag känner mig så liten och är en rätt liten prick här i världen också. Det där med att inte känna sig hemma någonstans, inte känna lugnet, behaget och tryggheten. Utan bara känna otrygghet, oro, obehaget och ångesten. Det är inte så jävla kul.
 
Jag vill ha ett hem där jag känner mig hemma, jag vill ha något annat än ett sjukhusrum på 16 kvm. Jag har en lägenhet, en jättefin. Men den är inte jag, den är så mycket oro och så mycket ångest. Hur ska jag kunna bo där utan mitt älskade hjärta? Hur ska jag kunna bo där utan allt svart hår som ligger överallt? Hur ska jag överhuvudtaget kunna hitta ut till världen igen? 
 
Jag är ju bara jag. Jag som tar överdoser så fort jag får chansen, jag som skadar mig när jag får ångest och jag som svälter när jag inte har chans att skada mig på annat sätt. Så vem fan är JAG? Vart hör jag hemma? Hur hittar man tillbaka till världen igen? Världen utan självskador. 
 
Jag är bara ett enda stort frågetecken som inte orkar kämpa just nu. Eller egentligen kämpar jag för varje andetag jag "måste" andas. Men mer än så orkar jag inte. Inte nu.
 

Kommentarer
Postat av: Hanna

Skickar massa kramar!!!!

SV: Jag har gett upp lite på den fronten. Fol bara suckar och tycker jag är jobbig...

2013-03-04 @ 09:22:51
URL: http://trytobehappy.blogg.se
Postat av: Janina

ta dagen som den kommer, andas och bara var i nuet. resten kommer senare. styrka fina!

2013-03-04 @ 16:40:05
URL: http://janinaw.devote.se
Postat av: Lotta

Sv: Jaa, det var verkligen galet gott!! :) Är allt bra med dig idag?? =) Kram!

2013-03-05 @ 07:34:05
URL: http://olesenstjej.blogg.se
Postat av: Diana

Hittade din blogg imorse och har precis spenderat halva min arbetsdag med att läsa igenom den (a)
Du skriver verkligen bra och jag känner igen mig i många av dina tankar.

En klok person sa någon gång: "Man vill väldigt gärna bara simma och simma framåt, men ibland är det faktiskt okej att stanna upp och bara trampa vatten. Bara hålla sig flytande."
Du verkar ha tagit stormsteg framåt och ibland när det är så där tungt att andas är det kanske bara att acceptera att fokus måste ligga på att orka andas. Allt annat finns kvar - så länge man fortsätter andas.

Ta hand om dig..

2013-03-05 @ 11:55:28
URL: http://ddiana.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0