-

ett leende fullt av ångest

Det är svårt att le när man är full av ångest, men jag försöker så gott det går. Egentligen vet jag inte varför men någon människa kan säkert få för sig att jag mår bra och släppa ut mig. Någongång. Jag har varit här i 14 månader nu, 406 dagar. Denna period alltså, fast då har jag besökt både 21an, 23an, intensiven, hjärtintensiven och akuten under tiden. Men LPT i 406 dagar, det känns som det aldrig tar slut, som att det inte finns något slut. Jag menar min vilja har alltid styrt mig, nu längre har jag ingen vilja. Mer än vilja för dumheter, den hatar jag samtidigt som den är min bästa vän, min enda utväg. Jag har liksom varit i denna karusell i 6 år snart. Hur mår man bra och får känna riktig glädje?

Jag vet inte riktigt någonting längre. Det värsta av allt är att jag skulle varit i Tanzania nu, fått göra min drömresa. Snart vet jag inte vad jag gör med mig själv. Varje andetag jag tar är lika jobbigt som att gå upp till Maranguru Waterfall i ca 30 graders värme.

2013-11-05 @ 20:31:06 Sjukhus Permalink

Kommentarer

Postat av: Anonym

Jag hoppas verkligen att du en dag ska få må bra och le utan ångest.

Svar: Tack snälla söta, hoppas jag också!

ordtrassel.blogg.se

2013-11-07 @ 17:40:43

Postat av: Ulrika

Hej! Jag känner inte dig alls, men jag läser din blogg. Jag vill bara säga att fortsätt att kämpa, för som syster/anhörig är det inte roligt alls att förlora någon man själv känt i hela sitt liv. Jag har förlorat min syster, hon orkade inte mer och tog sitt liv och hon hade kämpat i över 10 år. Hon började må dåligt som väldigt ung, men vid 20 års ålder tog allt stop för henne och hon gav totalt upp. Och nu finns hon inte mera. Jag sörjer henne varje dag, jag vet att min mamma, pappa, släkt och vänner också gör det. Det jag vill komma fram till är att fortsätt kämpa hela tiden, för det kommer en dag då du, just DU får må bra och känna riktig glädje! Så, fortsätt kämpa tjejen!

2013-11-21 @ 18:59:27

Trackback